Magnus Henrekson är professor i ekonomi med särskild inriktning på det svenska näringslivets utveckling och den ekonomiska politiken vid Handelshögskolan i Stockholm. Han borde därför vara en av Sveriges ledande experter när det gäller Sveriges moderna ekonomiska historia. Ändå har jag svårt att tänka mig att den artikel han idag presenterat på DN Debatt skulle få godkänt ens som ett tentamen svar på grundkursen i det ämnet.
Artikeln handlar om den utslagning som ”började under 90-talet med den ekonomiska sanering som statsminister Göran Persson fått så mycket beröm för”. Att Sverige åren 1991-1994 hade en borgerlig regering tillhör grundkursen i ekonomisk politik. Likaså att Göran Persson inte ingick i den regeringen. Först 1994 inledde han sin karriär som finansminister.
Ändå skriver Henrekson att: ”Den panikartade reaktionen på en långvarig ekonomisk kris med statsfinanserna i oordning resulterade i en nedbantning av arbetsstyrkan med 424 000 personer i helårsekvivalenter från 1990 till 1994”. Men, käre Magnus, detta var ju innan Göran Persson tillträdde som finansminister. Under åren av statsfinansiell sanering 1994-2000 ökade istället sysselsättningen i helårsekvivalenter med 450 000 jobb.
”Fortfarande tolv år senare känner vi av efterräkningarna av detta chockartade sätt att rädda den svenska staten från en ekonomisk kollaps”. Som sagt sysselsättningsminskningen kan knappast skyllas på Person eftersom den inträffade innan han kom in i regeringen.
”Det som man inte hitintills talat om i debatten är att Göran Perssons egna väljare, särskilt kvinnor i låglöneyrken, fått betala och fortfarande betalar det högsta priset för saneringen. 37 procent av kvinnor i åldern 25-54 år med grundskoleutbildning var år 2004 utan reguljärt arbete, men år 1990 var de bara 13 procent.”
Men även här skedde det stora fallet under första hälften av 1990-talet och kan inte skyllas på Persson, se figuren nedan. Och vidare, om man jämför internationellt är det bara ett annan EU-land som har så hög andel lågutbildade i sysselsättning som Sverige, (se TCO Granskar nr 9/2005). Henrekson hamnar alltså i samma låda som moderaterna (se min blogg ”Favorit i repris”). Om andelen lågutbildade kvinnor i arbete ska ses som en framgångsindikator ligger Sverige mycket bra till.
Figuren är från "Fler och bättre
jobb? – Nya och försvinnande jobb i Sverige 1987-2003, TCO granskar, Nr 9, 05
Ladda ned den från:
http://www.tco.se/FileOrganizer/TCOs%20webbplats/Publikationer/rapporter/TCO-granskar/2005/Nr92005Flerochbättrejobbnr92005.pdf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar