Ungdomsarbetslösheten halverad—på bara en månad!

198 000 arbetslösa ungdomar. Därför måste anställningsskyddet för ungdomar försämras, menar Maud Olofsson i SVTs utfrågning.

Men nu kan hon lugna sig. De siffror hon använde är nämligen överspelade.
De gällde juni månad. Redan i juli hade arbetslösheten halverats. Från nästan 200 000 till ner till 100 000 med centerpartiets sätt att räkna. D v s tillbaka till den nivå som gällt under 8 av de senaste 12 månaderna.

Antalet öppet arbetslösa, d v s arbetslösa i åldern 16-24 som inte heltidsstuderar, har under de senaste tolv månaderna varit i genomsnitt 69 000.  Det är 7 % av den miljon personer som idag befinner sig i åldrarna 16-24 år.

Källa: AKU

Sysselsättning eller utbildning?

Figuren nedan sammanfattar tre centrala utvecklingstrender i Sverige under de senaste 20 åren.

1.    En relativt begränsad nedgång av sysselsättningsandelen i åldersgruppen 25-64 år.
2.    Ett dramatiskt fall i sysselsättningsandelen för unga i åldersgruppen 20-24 år. Nedgången är koncentrerad till åren 1991- 1994.
3.    En dramatisk ökning av andelen högskoleutbildade i åldern 25-34 år. Ökningen inleds i början av 1990-talet och andelen har sedan vuxit stadigt år från år.

 

Hur är dessa trender kopplade? En ledtråd ges av att de som 2005 är de äldsta i åldersgruppen 25-34 år var 20 år när krisen slog till i början av 1990-talet. De yngsta fyllde 20 år 1995 och fanns i åldersgruppen 20-24 år under slutet av 1990-talet.

Det är alltså samma människor som drabbas av den låga sysselsättningen i 20-24 års åldern som sedan dyker upp som högutbildade 25-34 åringar.

Innebär detta att det finns ett samband mellan låg sysselsättning i åldern 20-24 och hög utbildningsnivå när man passerat 25 årsstrecket?

Självklart. I första hand p g a att den tid man ägnar åt studier inte kan ägnas avlönat arbete. Men också för att svårigheter att hitta ett arbete gör dig mer motiverad att påbörja en högre utbildning. Dessutom kan det vara så att ett ökat utbud av högskoleutbildade i åldern 25-34 år kan göra det svårare för ej högskoleutbildade 20-24 åringar att hitta ett arbete. De blir helt enkelt utkonkurrerade av de som är äldre och bättre utbildade.

Den omvända situationen 1985 gjorde istället att få unga valde högre utbildning. När det var lätt att få jobb var det många som tvekade inför att skaffa sig en högre utbildning och dra på sig höga studieskulder. Den låga andelen högskoleutbildade var en viktig del av den kritik som de borgerliga riktade mot socialdemokraterna i början av 1990-talet. Den visade, enligt de borgerliga, att utbildning inte lönar sig i Sverige.

Nu är det istället den låga sysselsättningen i gruppen 20-24 år som oroar borgarna. Inte en gång i årets valrörelse har jag hört parollen ”det måste löna sig med utbildning”.  Istället föreslår den borgerliga alliansen en sänkning av arbetsgivaravgiften för de unga som i praktiken kommer göra det mindre lönsamt med högre utbildning.

Är detta en riktig politik? Nej, inte enligt min mening. Sveriges höga tillväxtsiffror visar att den satsning som gjorts på utbildning under de senaste femton åren har varit lönsam. Sverige behöver en välutbildad befolkning i framtiden för att klara av den ökade globala konkurrensen. Att subventionera lågutbildades sysselsättning är därför fel väg, men kanske en avspegling av att de borgerliga partierna inte längre anser att god ekonomisk tillväxt är en viktig framtidsfråga.

Sysselsättningen i gruppen 20-24 år kan förbättras på andra sätt. Det kanske viktigaste är att se till att gymnasieskolans yrkesförberedande linjer verkligen fungerar. Utbildningar som leder in i arbetslöshet bör avvecklas. Resurserna ska istället styras till sådana utbildningar som antingen ger jobb eller leder till framgångsrika högskolestudier.

Och även på högskolan finns det mycket att göra för att ungdomar snabbare ska nå en examen. 

Allvarligt faktafel i Alliansens valmanifest

På sidan 9 i den Borgerliga Alliansens ”Valmanifest 2006” står det:

”Ungdomsarbetslösheten är hög i Sverige. Av alla länder i västvärlden har endast Italien högre ungdomsarbetslöshet, mätt med jämförbara mått. Det betyder att mer än var tredje ung människa har ingen eller mycket svag anknytning till arbetsmarknaden.”

Uppgiften om arbetslösheten är hämtad från OECD där man för Sverige 2005 anger 32.7 % som arbetslöshetssiffran för gruppen 15-19 år. Endast för Italien, Slovakien, Tjeckien och Ungern är siffran högre.

Men arbetslöshetssiffran anger inte hur stor del av alla i åldersgruppen 15-19 som är arbetslösa. Istället avser antalet arbetslösa som andel av arbetskraften, d v s arbetslösa plus sysselsatta.

I gruppen 15-19 år är det endast 36.7 % som ingår i arbetskraften. Det är av dessa som 32.7 % är arbetslösa. Andelen av alla i åldern 15-19 som är arbetslösa i OECDs mening är därför 12 % och inget annat. 12 procent är en hög siffra men man ska då komma ihåg att av dessa arbetslösa är mellan 60 % och 70 % heltidsstuderande.  

Är det okunskap eller en vilja att överdriva som ligger bakom Alliansens klavertramp? Både och misstänker jag. Om de som bär ansvaret för dessa rader var väl insatt i hur arbetslöshetssiffror beräknas borde de inte ha dragit till med en tredjedel. Men hittar man en maffig siffra kan det vara svårt att avstå från att använda den utan att fråga närmare om vad den avser.

 

Tack till Göran F för citatet från Valmanifestet.

Akut arbetslöshetskris?

Mikael har i en kommentar till min senaste inägg om arbetslösheten framhävt betydelsen av att se till AKUs siffror istället för AMS. Han betonar också att arbetslöshetskrisen uppstår när man räknar in studerade som söker arbete.

Jag har kollat upp AKU sifforna för åldersgruppen 20-24 (16-24 för heltidsstuderane). De redovisas nedan (sysselsatta på högeraxeln). Det som händer med gruppen heltidsstuderande som söker arbete är att den växer kraftigt april, maj, juni. Detta ökade söktryck följs av att sysselsättningen ökar kraftigt i juni, juli, och augusti. Heltidsstuderande som söker arbet sjunker samtidigt ned till noll utan att det händer särsklit mycket med arbetslösheten. Under höstterminen ökar sedan igen antalet heltidsstuderande som söker arbete.

Är detta ett mönster som signalerar en arbetslöshetskris? Inte i mina ögon. Jag läser dessa siffror som att vi har en såsongsarbetsmarknad för studerandearbetskraft som fungerar. På våren ger sig studenter ut för att hitta sommarjobb och de gör det också i stor utsträckning. Att cirka 40000 studerande söker arbete också under höstterminen är inte så konstigt med tanke på att gruppen 16-24 år rymmer nästan en halv miljon studerande.

Jag anser fortfarande att den grupp som riktigt sitter i kläm är de som är anmälda till arbetsförmedlingen men inte får några jobb. Idag är de 4.5% av åldersgruppen 18-24 år. Många men inte någon akut kris med tanke på den arbetskraftsreserv som behövs i en markandsekonomi för att det inte ska bli överhettning.

 

 

 

 

Onödigt sänka arbetsgivaravgiften

I sitt Vaxholmstal föreslår Fredrik Reinfeldt att man ska sänka arbetsgivaravgiften för att få fler ungdomar i jobb. Men hur akut är egentligen arbetsmarknadssituationen för ungdomar?

De enda mått som idag tillåter en jämförelse över tiden är AMS siffror över antalet öppet arbetslösa och antalet personer i åtgärder. Tidigare kunde man använda den enkätbaserade Arbetskraftsundersökningen. Men i April 2005 slog SCB till med en revidering av arbetslöshetsdefinitionen som allvarligt försvårar jämförelser. Revideringen gjordes på SCBs eget initiativ och föranleddes av ett påbud från EU. Någon komplott från regeringens sida i denna del är det därför svårt att argumentera för.

En annan fördel med AMS siffror är att de rätt bra fångar det man skulle kunna kalla klassisk arbetslöshet. En person utan jobb som går till arbetsförmedlingen för att få hjälp.

Hur ser då situationen ut? Figuren nedan visar den öppna arbetslösheten i åldersgruppen 18-24 år månad för måndad från januari 1997 med s k säsongskorrigerade värden. Som framgår ligger den öppna arbetslösheten idag runt de lägsta nivåerna som vi sett under den senaste 10 års perioden. Det säsongskorrigerade värdet är 33 635 arbetslösa.

 

 

Men är inte dessa siffror manipulerade med olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder? Jo, antalet unga i åtgärder är flera idag än för ett år sedan, 15 000 i juli 2006 istället för 11 000 i juli 2005. Men minskningen i antalet arbetslösa har varit två och en halv gånger så stor som ökningen i åtgärder.

33 635 arbetslösa är 4.5% av det totala antalet människor i åldrarna 18-24 år i Sverige, d v s mindre än en av 20. För de individer som drabbas är detta problematiskt. Samtidigt borde våra politiker inte mörka med att Sverige idag har ett strikt inflationsmål som kräver en pool av arbetssökande som kan ta lediga jobb. Och idag är det ungdomar i åldern 18-24 som får ta på sig en förhållandevis stor del av denna börda.

Men om man vill få ned ungdomsarbetslösheten ytterligare, är då sänkta arbetsgivaravgifter den bästa vägen? Inte om man ser till det danska exemplet  som under våren lyfts fram som ett föregångsland när det gäller att bekämpa ungdomsarbetslöshet. Det Danmark gjort är själva verket att satsa på, gissa vad? Jo arbetsmarknadspolitiska åtgärder!

I Danmark är, enligt den senaste sifforna som är tillgängliga på nätet (jan 06), 2.7% av personerna i åldrarna 18-24 år öppet arbetslösa. Ytterligare 3.8% är sysselsatta i åtgärder eller s k aktivering. Den totala arbetslösheten är alltså 6.5% av antalet personer i åldersgruppen.

I Sverige är som sagt 4.5% av befolkningen i åldersgruppen 18-24 år öppet arbetslösa. Ytterligare 15000 i åtgärder motsvarar 2%. Den totala arbetslösheten i procent av antalet människor blir alltså 6.5%, eller lika stor andel som i Danmark. Skillnaden mellan Danmark och Sverige är alltså helt enkelt att man i Danmark varit mer ambitiös när det gäller mängden åtgärder.

Slutsatsen ungdomsarbetslösheten knappast kan betecknas som alarmerande hög. Det är därför mycket osäkert om sänkta arbetsgivaravgifter verkligen behövs. En bättre väg vore att på ett mer balanserat sätt utvärdera vad som är de värsta hindren för ungdomarnas etablering och vilka åtgärder som som fungerar bäst för att eliminera dessa hinder. Chansen att man hittar de bäst fungerande metoderna i en ideologiskt animerad valdebatt är nog minimala.

 

 

En valarbetare

De borgerliga har i veckan rasat mot AMS' siffror över arbetslösheten. Enligt Aftonbladets refererat anser de borgerliga att AMS-ledningen hjälper Göran Persson att dölja arbetslösheten. Maud Olofsson angriper AMS-chefen personligen: ”Bylund levererar nu veckovis siffror som stödjer regeringen. Arbetslösheten sjunker säger han som ett mantra”.

Men veckovisa arbetslöshetssiffor har AMS presenterat långt innan Bo Bylund blev generaldirektör. I Affärsdatas nyhetsarkiv kan man t ex hitta 633 telegram från TT som redovisar AMS' siffror över öppen och total arbetslöshet. Det första telegrammet i denna databas är från juni 1993 och telegrammen återkommer sedan med en veckas mellanrum ända fram till den 7 augusti 2006.  Att dagens rapportering skulle vara ett nytt fenomen är alltså gripet ur luften.

 

 

Ungdomsarbetslöshet

 

Hur bra är de borgerliga partierna på att bekämpa ungdomsarbetslöshet?

Ett svar ger figuren nedan. Ungdomsarbetslösheten toppade 1993 då mer än hundratusen unga var öppet arbetslösa. Den sjönk sedan kraftigt efter att borgarna förlorade makten 1994. Den lägsta nivån uppnåddes 2002 då den nästan var nere i 20000. Idag är den något högre men skillnaden sett i ett längre tidsperspektiv är marginell. Jämfört med de borgerliga kan man därför knappast utpeka socialdemokraternas politik mot ungdomsarbetslösheten som ett misslyckande.

 

Counter