I sitt Vaxholmstal föreslår Fredrik Reinfeldt att man ska sänka arbetsgivaravgiften för att få fler ungdomar i jobb. Men hur akut är egentligen arbetsmarknadssituationen för ungdomar?
De enda mått som idag tillåter en jämförelse över tiden är AMS siffror över antalet öppet arbetslösa och antalet personer i åtgärder. Tidigare kunde man använda den enkätbaserade Arbetskraftsundersökningen. Men i April 2005 slog SCB till med en revidering av arbetslöshetsdefinitionen som allvarligt försvårar jämförelser. Revideringen gjordes på SCBs eget initiativ och föranleddes av ett påbud från EU. Någon komplott från regeringens sida i denna del är det därför svårt att argumentera för.
En annan fördel med AMS siffror är att de rätt bra fångar det man skulle kunna kalla klassisk arbetslöshet. En person utan jobb som går till arbetsförmedlingen för att få hjälp.
Hur ser då situationen ut? Figuren nedan visar den öppna arbetslösheten i åldersgruppen 18-24 år månad för måndad från januari 1997 med s k säsongskorrigerade värden. Som framgår ligger den öppna arbetslösheten idag runt de lägsta nivåerna som vi sett under den senaste 10 års perioden. Det säsongskorrigerade värdet är 33 635 arbetslösa.
Men är inte dessa siffror manipulerade med olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder? Jo, antalet unga i åtgärder är flera idag än för ett år sedan, 15 000 i juli 2006 istället för 11 000 i juli 2005. Men minskningen i antalet arbetslösa har varit två och en halv gånger så stor som ökningen i åtgärder.
33 635 arbetslösa är 4.5% av det totala antalet människor i åldrarna 18-24 år i Sverige, d v s mindre än en av 20. För de individer som drabbas är detta problematiskt. Samtidigt borde våra politiker inte mörka med att Sverige idag har ett strikt inflationsmål som kräver en pool av arbetssökande som kan ta lediga jobb. Och idag är det ungdomar i åldern 18-24 som får ta på sig en förhållandevis stor del av denna börda.
Men om man vill få ned ungdomsarbetslösheten ytterligare, är då sänkta arbetsgivaravgifter den bästa vägen? Inte om man ser till det danska exemplet som under våren lyfts fram som ett föregångsland när det gäller att bekämpa ungdomsarbetslöshet. Det Danmark gjort är själva verket att satsa på, gissa vad? Jo arbetsmarknadspolitiska åtgärder!
I Danmark är, enligt den senaste sifforna som är tillgängliga på nätet (jan 06), 2.7% av personerna i åldrarna 18-24 år öppet arbetslösa. Ytterligare 3.8% är sysselsatta i åtgärder eller s k aktivering. Den totala arbetslösheten är alltså 6.5% av antalet personer i åldersgruppen.
I Sverige är som sagt 4.5% av befolkningen i åldersgruppen 18-24 år öppet arbetslösa. Ytterligare 15000 i åtgärder motsvarar 2%. Den totala arbetslösheten i procent av antalet människor blir alltså 6.5%, eller lika stor andel som i Danmark. Skillnaden mellan Danmark och Sverige är alltså helt enkelt att man i Danmark varit mer ambitiös när det gäller mängden åtgärder.
Slutsatsen ungdomsarbetslösheten knappast kan betecknas som alarmerande hög. Det är därför mycket osäkert om sänkta arbetsgivaravgifter verkligen behövs. En bättre väg vore att på ett mer balanserat sätt utvärdera vad som är de värsta hindren för ungdomarnas etablering och vilka åtgärder som som fungerar bäst för att eliminera dessa hinder. Chansen att man hittar de bäst fungerande metoderna i en ideologiskt animerad valdebatt är nog minimala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar