Riksbankens missar

I gårdagens Studio Ett tog LOs chefsekonom Dan Andersson upp ett ämne som hittills inte diskuterats i valrörelsen: Riksbankens ansvar för sysselsättningsutvecklingen.
 
Sedan 1993 har Sverige ett inflationsmål på två procent och det är Riksbankens uppgift att garantera en stabil inflation på denna nivå. Hur har riksbanken skött sitt uppdrag?
 
Inte särskilt bra. Från 1996 och framåt har inflationen i Sverige under tre månader av  fyra legat under inflationsmålet. Några gånger har inflationen stuckit över två procent men då har Riksbanken snabbt varit framme med räntehöjningar som lett till sjunkande inflation.
 
Konsekvensen av en för låg inflation är att sysselsättningstillväxten dämpas. Det inträffade t ex åren 1996-1997 och 2002-2004. I båda fallen sjönk inflationen till långt under inflationsmålet och sysselsättningen sjönk.
 
Den som bekymrar sig om svensk sysselsättningstillväxt kan därför rikta väl grundad kritik mot hur Riksbanken skött sitt ansvar. Men i Sverige är det nästan tabu att kritisera Riksbanken. Då riskerar man att hudflängas på tidningarnas ledarsidor för att man inte respekterar Riksbankens självständighet.