I länder med hög fastighetsskatt föds det fler barn än i länder där fastighetsskatten är låg. Detta kan tyckas vara ett nonsens-samband men bakom statistiken ligger det faktum att möjligheten till familjebildning är nära kopplad till hur bostadsmarknaden fungerar.
Att alla betalar skatt för sitt boende skapar incitament för människor att anpassa sin bostadskonsumtion efter de behov man har. Har barnen flyttat ut och villan är stor kan man sänka sina boendekostnader genom att flytta. På så sätt frigörs det en stor bostad som passar bra för barnfamiljer. Samtidigt har fastighetsskatten en dämpade effekt på småhuspriserna. En hög fastighetsskatt medför därför inga nettokostnader för den som ska köpa hus. Den högre skatten kompenseras av att huspriset blir lägre. Fastighetsskatten är därför framförallt en skatt som belastar medelålders och äldre. Är man ung gynnas man istället av att skatten på boende möjliggör en lägre inkomstskatt.
Det är därför viktigt att ett eventuellt beslut om att avskaffa fastighetsskatten tas med öppna ögon. Det kommer att gynna den äldre generationen som får lägre boendekostnader och stora förmögenhetsvinster när villapriserna skjuter i höjden. Utbudet av småhus på marknaden kommer att gå ned och risken är stor att barnafödandet sjunker ned till de nivåer runt 1.4 barn per kvinna som man hittar i länder med låg fastighetsskatt.
Expressen hävdade i veckan att de som stöder fastighetsskatten ger uttryck för en "kallhamrad cynism". Men varför är det cyniskt att föra en bostadspolitik som ger utrymme för familjebildning även för dagens unga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar