Under många år har Näringslivets ekonomifakta och Svenskt Näringsliv marknadsfört den beryktade välståndsligan som det yttersta beviset på den svenska politikens ruttenhet. Åskådliggjord i en snygg färgfigur har den visat hur Sverige förlorat sin tätposition bland världens rikaste länder och petats ned till en neslig 17e plats. Risken för att Svenskt Näringsliv ska hårdlansera den senaste versionen av välfärdsligan i årets valrörelse är dock liten.Orsaken är att välståndsligan inte längre fungerar för att skrämma väljare.
Men är det inte synd att skrota en gammal fin tradition? I figuren nedan presenteras därför hur välståndsligan ser ut idag.
För en mer läsvänlig version se http://people.su.se/~bmalm/ligan.jpg
Figuren skiljer sig något från den som Svenskt Näringsliv brukar presentera.
För det första så visar den rangordningen även för 1995, ett år som Svenskt Näringsliv brukar utelämna. Kan orsaken vara att betraktaren skulle kunna börja ställa obehagliga frågor om varför så mycket av fallet inträffade under mandatperioden 1991-1994?
För det andra så finns rangordningen för 2005 med. Den har svenskt Näringsliv hittills förtigit, trots att OECD, som man hämtar uppgifterna från, länge har haft uppgifterna på sin hemsida. Därmed bryter man traditionen från den förra valrörelsen då man redan i augusti gick ut och slog på trumman för den senaste uppdateringen.
Den tredje skillnaden är att figuren inte gör något hopp från 1990 till de senaste året. För att behålla bilden av ett ras har nämligen Svenskt Näringsliv i sina senaste publicerade välståndsligor strukit inte bara 1995 utan också 2000. Jämförelsen mellan 1990 och 2004 tycks då visa på ett kontinuerligt ras från 1990-2004. Man förvanskar alltså diagrammet för att inte betraktaren ska få syn på den återhämtning som skett efter 2000.
Hur ska man då tolka den smått sensationella klättringen som Sverige gjort under de senaste åren?
En punkt är att Sverige lyckats behålla en stabilt god tillväxt under en tid då en rad av Europas ekonomier kämpat med stora ekonomiska problem.
Men det kanske viktigaste budskapet är det som man i utlandet tagit fasta på. Sveriges goda utveckling visar att en stark välfärdsstat inte bara är förenlig med god tillväxt. En välfungerande välfärdsstat kan dessutom fungera som en stimulans för företagande och ekonomisk tillväxt.
För mig och andra som stod upp till välfärdstatens försvar också i början på 1990-talet då den dömts ut som livsoduglig är detta en skön revansch. Mer besvärande är den brist på entusiasm som borgerliga alliansen visat när det gäller de senaste årens ekonomiska utveckling. I årets valrörelse är ju deras ståndpunkt att de bättre än socialdemokraterna kan förvalta välfärdstaten. Varför är de då inte med och jublar över att Sverige med en bevarad välfärdsstat gått från nedflyttningsplats till slutspel i välfärdsligan?
_____________________
Källa för åren 1970, 1980, 1990, 2000, och 2004 är Svenskt Näringsliv.
1995 års rangordning är från en sammanställning gjord 1998 av Ekonomi och statistikenheten vid det engelska underhuset (www.parliament.uk/commons/ lib/research/rp98/rp98-064.pdf).
2005 års rangordning är från OECD Main economic indicators, aug 2006. Denna rangordning finns i olika versioner där vissa sätter Austarlien och Sverige på delad plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar