Manipulerad historia

Under valrörelsen 2002 var Sveriges plats i välståndsligan den stora valfrågan för organisationen Svenskt Näringsliv. Från den 1 juni till den 6 september 2002 publicerade man inte mindre än 18 rapporter, pressmeddelanden, debattartiklar, remisssvar och föredrag på sin hemsida där välståndsliga stod i centrum för argumentationen. Oavsett om diskussionen gäller euron, konjunkturen, invandring, Asiens framtid, elektroniska affärer, barnfamiljer, skatter, arbetstidsförkortning, pensionssystemet, eller företagsklimatet så ska välståndsligan plockas fram. Och man lyckas bra med att styra diskussionen. Under perioden 1 juni till den 6 september 2002 skriver Dagens Nyheter om välståndsligan i genomsnitt minst en gång i veckan.  

I år är det däremot tyst. En gång har välståndsligan nämnts i DN,  men då gällde det inte Sverige, utan Brasilien och fotboll. Och bland Svenskt Näringslivs dokument hittar jag bara två omnämnanden. Ett är i en informationsblad om Svenskt Näringsliv regionkontor i Kalmar. Det andra är i organisationens verksamhetsberättelse för 2005. Kanske inte Svenskt Näringslivs mest utåtriktade publikation. Och i verksamhetsberättelsen kommer SNÄ inte undan att nämna välståndsligan. När organisationen bildades i mars 2001 beslöt man nämligen att som mål ha att ”att föra Sverige till toppen av den internationella välståndsligan”.

Men det är något märkligt med den välståndsliga man publicerar i verksamhetsberättelsen.  Svenskt Näringsliv har publicerat flera rapporter där Sverige år 2000 har en 17-placering i välståndsligan (bl a i skriften Fakta om svensk ekonomi 2001). Men i den verksamhetsberättelse man lägger fram i år har historien ändrats. Nu anges Sveriges placering år 2000 till 12. På så sätt kan nämligen den 13-placering man anger för år 2004 framställas som en tillbakagång.   Det känns som en fläkt av Sovjettiden när historien ändras för att  passa dagens situation.

 

Ur: Verksamhetsberättelse 2005 för Svenskt Näringsliv 

För den verkliga utvecklingen av välfärdsligan se min blogg från den 15 augusti.

En härlig revansch

Under många år har Näringslivets ekonomifakta och Svenskt Näringsliv  marknadsfört den beryktade välståndsligan som det yttersta beviset på den svenska politikens ruttenhet. Åskådliggjord i en snygg färgfigur har den visat hur Sverige förlorat sin tätposition bland världens rikaste länder och petats ned till en neslig 17e plats. Risken för att Svenskt Näringsliv ska hårdlansera den senaste versionen av välfärdsligan i årets valrörelse är dock liten.Orsaken är att välståndsligan inte längre fungerar för att skrämma väljare.

Men är det inte synd att skrota en gammal fin tradition? I figuren nedan presenteras därför hur välståndsligan ser ut idag.

För en mer läsvänlig version se http://people.su.se/~bmalm/ligan.jpg 

 

Figuren skiljer sig något från den som Svenskt Näringsliv brukar presentera.

För det första så visar den rangordningen även för 1995, ett år som Svenskt Näringsliv brukar utelämna. Kan orsaken vara att betraktaren skulle kunna börja ställa obehagliga frågor om varför så mycket av fallet inträffade under mandatperioden 1991-1994?

För det andra så finns rangordningen för 2005 med. Den har svenskt Näringsliv hittills förtigit, trots att OECD, som man hämtar uppgifterna från, länge har haft uppgifterna på sin hemsida. Därmed bryter man traditionen från den förra valrörelsen då man redan i augusti gick ut och slog på trumman för den senaste uppdateringen.

Den tredje skillnaden är att figuren inte gör något hopp från 1990 till de senaste året. För att behålla bilden av ett ras har nämligen Svenskt Näringsliv i sina senaste publicerade välståndsligor strukit inte bara 1995 utan också 2000. Jämförelsen mellan 1990 och 2004 tycks då visa på ett kontinuerligt ras från 1990-2004. Man förvanskar alltså diagrammet för att inte betraktaren ska få syn på den återhämtning som skett efter 2000.

Hur ska man då tolka den smått sensationella klättringen som Sverige gjort under de senaste åren?

En punkt är att Sverige lyckats behålla en stabilt god tillväxt under en tid då en rad av Europas ekonomier kämpat med stora ekonomiska problem.

Men det kanske viktigaste budskapet är det som man i utlandet tagit fasta på. Sveriges goda utveckling visar att en stark välfärdsstat inte bara är förenlig med god tillväxt. En välfungerande välfärdsstat kan dessutom fungera som en stimulans för företagande och ekonomisk tillväxt.

För mig och andra som stod upp till välfärdstatens försvar också i början på 1990-talet då den dömts ut som livsoduglig är detta en skön revansch. Mer besvärande är den brist på entusiasm som borgerliga alliansen visat när det gäller de senaste årens ekonomiska utveckling. I årets valrörelse är ju deras ståndpunkt att de bättre än socialdemokraterna kan förvalta välfärdstaten. Varför är de då inte med och jublar över att Sverige med en bevarad välfärdsstat gått från nedflyttningsplats till slutspel i välfärdsligan?

 _____________________

Källa för åren 1970, 1980, 1990, 2000, och 2004 är Svenskt Näringsliv.

1995 års rangordning är från en sammanställning gjord 1998 av Ekonomi och statistikenheten vid det engelska underhuset (www.parliament.uk/commons/ lib/research/rp98/rp98-064.pdf).

2005 års rangordning är från OECD Main economic indicators, aug 2006. Denna rangordning finns i olika versioner där vissa sätter Austarlien och Sverige på delad plats.