Euro - Ett exempel på kognitiv dissonans

Enligt teorin för kognitiv dissonans kommer ens tankar att påverkas av hur man i praktiken handlar. Den som röker tror att risken med rökning är mindre är den faktiskt är. Den som frivilligt valt att doppa sig i kallt vatten prisar det kalla vattnets välgörande effekt. Den som flyttat till en trist landsortshåla framhåller storstadens trängsel och buller.

Nu i vår kan vi iaktta ett sådant rättfärdigande av det egna handlandet bland de opinionsbildare som förespråkar att Sverige ska gå med i euro-samarbetet. Problemen i Grekland, Spanien och Irland beror inte på euron utan på dåliga politiker. Men för att lyckas med detta konststycke tvingas de förneka grundläggande sanningar om hur ett felaktigt ränteläge kan leda till inflationsbubblor och en efterföljande kris.

Jag rekommenderar läsarna av denna blogg att själva analysera utvecklingen med hjälp av den makalösa sajten www.wolframalpha.com. Skriv in ”Inflation Germany Greece”, ”Inflation Germant Spain” o s v så får man snabbt fram diagram som visar utvecklingen i euro-området under 2000-talet. Vad visar resultaten? Jo, att de länder som nu drabbats hårdast av krisen genomgående haft en högre inflation än andra euro-länder. Inflationen har varit högre men räntan inom euro-området har legat på samma nivå. Det betyder att den reala ränta, räntan när hänsyn tagits till inflationen, varit lägre i dessa länder. En låg realränta betyder att det är billigt att låna och följden har blivit en lånebubbla som nu brustit.

Men denna enkla sanning är svenska euro-förspråkare  oförmögna att ta till sig. Eftersom euron är bra kan den inte ha orsakat Greklands och Spaniens svåra läge. Det måste istället bero på ohederliga politiker, medelhavskultur eller mygel i Bryssel.

Nyliberal panik

Det har under hösten varit intressant att följa nyliberalernas reaktioner på den ekonomiska krisen. 

För en gångs skull blev dessa pratkvarnar tysta. Många nyliberalerna insåg sedan att det som hänt ryckt undan grunden för deras tidigare trosvisshet. Att det var tid för omprövning. Finanskrisen är ett lika hårt slag mot nyliberalismen som berlinmurens fall var för kommunismen.

Den ende svenske nyliberal som fortfarande vägrar att erkänna det nya läget är, inte så förvånande, Johan Norberg som lagt hela sitt intellektuella kapital i den nyliberala vågskålen.

Det är smärtsamt att se hur "Världskapitalismens försvarare" förtvivlat letar efter argument som kan få kapitalismen frikänd från ansvaret för krisen.

"Om 13 000 reglerare inte lyckats tidigare, varför ska då mer reglering vara svaret", undrar Johan Norberg. Samma argument skulle man kunna använda om polisen. Om 10 000 poliser inte har lyckats förhindra brottslighet, då bevisar väl det att polisen kan avskaffas? Det Norberg blundar för är att dagens regleringar arbetat inom ett system där färdriktningen varit avreglering. Inte minst har de internationella kapitalflödena släppts fria. Och med fyra till fem års mellanrum har det fria kapitalrörelserna under de senaste 20 åren skapat kris på kris.

I den nyliberala läroboken är fria kapitalrörelser bara av godo. De skapar en "effektiv" allokering av kapitalet mellan länder. Men hur effektivt är ett system där oljepriset både hinner fördubblas och sedan halveras och halveras igen på ett ända år? Hur effektivt är ett system som tvingar fram gigantiska socialiseringar på några få veckor? Som gör att den ekonomiska tillväxten i världen slår om i en kraftig nedgång.

Internationell handel är nödvändigt för en god ekonomisk utveckling. Frihandel är därför en viktig hävstång för välståndsutveckling. Fri kapitalrörelser är bra för de som tjänar pengar på att spekulera. Att ekonomisk tillväxt drivs av fria kapitalrörelser är inte sant. Se på tillväxten i Västvärlden under decennierna efter Andra Världskriget då Bretton Woods begränsade de internationella kapitalflödena.

Utmaningen under de närmaste åren är att hitta en modell där kapitalrörelserna regleras på ett sådant sätt att framtida finanskriser kan undvikas.

Nästa avsnitt: Låt Läkemedelsverket pröva finansiella innovationers ofarlighet!