Kvinnor jobbar för mycket

Läser man villkoren för det vårdnadsbidrag som den borgerliga alliansen vill införa framgår följande. Du kan få vårdnadsbidrag från den dag du slutar att ta ut föräldrapenning. Vill du sedan börja jobba så måste du betala all barnomsorg helt själv, timme för timme. Om du överhuvudtaget utnyttjar offentligt subventionerad barnomsorg dras vårdnadsbidraget in.

I dagens modell är det istället en låg fast kostnad förknippad med att använda barnomsorg. En förälder som vill öka sin arbetstid drabbas därför inte av högre barnomsorgskostnader på det sätt som kommer att bli fallet med dem som tar ut vårdnadsbidrag.

Enlig en av Sveriges ledande experter blir konsekvensen att kvinnor kommer att arbeta mindre:
”En rad studier visar att löntagare med lägre inkomster tenderar att reagera mera på förändringar av skatter och bidrag än höginkomsttagare”. Experten är moderaternas chefsekonom Anders Borg, på DN debatt i mars 2004.

I en politik där så mycket går ut på att med piska och morötter öka svenskarnas arbetsvilja pekar alliansen alltså ut en grupp som man tycker arbetar för mycket, nämligen kvinnorna. Detta trots att kvinnorna redan idag jobbar mindre än männen.

Borgs bild av hur kvinnor reagerar på lägre skatter bekräftas av den svenska utvecklingen. När särbeskattningen avskaffades ökade kvinnornas förvärvsfrekvens kraftigt. Tittar man på vad som hände efter skatterefomen 1991 ser man ett liknande mönster.  Antal arbetade timmar per vecka faller för männen men ökar för kvinnorna. Lägre marginalskatt hade en starkare effekt på kvinnor än på män, helt i enlighet med chefsekonomens analys.

Men vårdnadsbidraget gör det nu mindre lönsamt för kvinnor att gå från att vara hemma till att arbeta. Stämmer den ekonomiska teorin bör resultatet bli minskat förvärvsarbete.

Vill man att sträva efter minimera inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor bör man istället lansera mer kvinnovänliga skattereformer.  Det mest radikala vore en reform som marginellt ökar skattesatsen för män samtidigt som man marginellt minskar den för kvinnor.

Motivet är att den negativa effekten av en skatt är större för den vars arbetsutbud är känsligt för relativt små skillnader i den ersättning man får för att arbeta. Statistiken över veckoarbetstid visar att kvinnorna är en sådan grupp. Den positiva effekten på arbetsutbudet av att sänka skatten för kvinnor skulle därför bli större än den negativa effekten på arbetsutbudet när man höjer skatten för män.

Man kan även tänka sig andra positiva effekter på jämställdheten. Lägre skatt på kvinnors arbete skulle det göra det mer lönsamt för män att hjälpa till hemma. På marginalen skulle det bli mer lönsamt för en man att sluta tidigt för att gå hem och laga mat om det är så att hustruns övertid beskattas lindrigare än hans egen. Männen skulle också få incitament att främja hustruns karriär framför den egna. En löneförhöjning på 5000 kronor i månaden skulle ju ge mer om den beskattas med den lägre kvinnoskattesatsen.

Min egen uppfattning är att en förklaring till mäns högre inkomster är att de är mer intresserade av att tjäna pengar än vad kvinnor är. Detta är en möjlig delförklaring till den positiva syn som svenska män i allmänhet haft på kvinnors ökade yrkesarbete. De nuvarande skattesystemet ger dock inga särskilda incitament för männen att gå så långt som att offra den egna karriären för att hustrun ska kunna bli familjens huvudförsörjare. Med en lägre kvinnoskattesats uppnår man dock just detta. Att färre kvinnor än män når samhällets toppositioner ska kanske därför ses som en avspegling av det svenska skattesystemets nuvarande utformning.

En annan fördel med en lägre skatt för kvinnor är att de då skulle få större utrymme för att köpa hushållstjänster. Dessutom ger lägre skatt en större valfrihet. Den som är beredd att avstå från mycket konsumtion behöver med lägre skatt inte jobba lika länge för livets nödtorft.

Sen är det en annan sak om Sverige är moget för en så radikal reform som differentierade skattesatser för män och kvinnor. Men om utvecklingen mot inkomstjämlikhet, mot en mer rättvis fördelning av hemarbetet, och mot könsbalans i ledande positioner fortsätter att gå lika långsamt som under de senaste åren kan det snart bli dags att se sig om efter reformer som kan snabba på de förändringar vi vill se.