Vårdnadsbidrag och integration

Mycket talar för att nyinvandrade kvinnor blir den grupp som i störst utsträckning kommer att utnyttja vårdnadsbidraget. Invandrarverket siffror visar att för kvinnor som kommer till Sverige som flyktingar  är det svårare att komma ut på arbetsmarknaden än för manliga flyktingar. Fortfarande 7 år efter att de kom till Sverige är sysselsättningsnivån i bland kvinnor knappt 40 % medan männen närmar sig 60 %. En sannolik förklaring är att traditionella könsroller ofta kan vara starka bland nyanlända flyktingar. Och vårdnadsbidraget är, som folkpartiet påpekat, i första hand riktat till familjer som av olika skäl inte vill att båda föräldrarna ska yrkesarbeta.

Jag sympatiserar med tanken att vårdnadsbidraget innebär ett erkännande av att den som tar hand om små barn gör en viktig samhällsinsats. Samtidigt står det klart att vårdnadsbidraget knappast kommer att ha en positiv effekt på arbetsmarknadsintegrationen av kvinnorna i flyktinggrupper med traditionella könsroller.

Den som tar emot vårdnadsbidrag blir, som jag tidigare diskuterat, avstängd från möjligheten att utnyttja subventionerad barnomsorg. En kvinna som får vårdnadsbidrag och vill delta i svenskspråksundervisning måste därför betala barnsomsorgen själv.

För de flesta kvinnor i Sverige kommer införandet av ett vårdnadsbidrag knappast att innebära att de framsteg som gjorts på jämställdhetens område rullas tillbaka i stor skala. När det gäller kvinnor från grupper där utvecklingen mot ökad jämställdhet kommit kortare är risken för en tillbakagång mer uppenbar. Detta har tidigare påpekats med kraft av de folkpartister som är feminister. Att dessa nu har körts över är tragiskt.