onsdag 13 september 2006

Leijonborg som struts


Omfattningen av Folkpartiets spionskandal börjar nu klarna

-    Fram till mars 2005 har det skett ett stort antal intrång i Socialdemokraternas nät från Folkpartiets partikansli
-    Folkpartiledningen (Folkpartiets presschef Niki Westerberg) har känt till att det gjordes intrång
-    Uppgifter som man kommit åt genom intrången har använts för att störa den socialdemokratiska valkampanjen under det känsliga uppstartskedet
-    Intrången har särskilt syftat till att ta fram material som berör skolpolitiken, den fråga som folkpartiet prioriterat högts under årets valrörelse
-    Material som man kommit åt genom dataintrånget har också påverkat uppläggningen av kampanjen kring en annan av valets mest centrala frågor: äldreomsorgen.
-    Partisekreteraren Johan Jakobsson har senast i mars 2006 informerats om de metoder som folkpartiet använt sig av. Han väljer då att mörklägga historien.

Presschefen och partisekreteraren är inte vilka personer som helst i folkpartiets ledning. De är partiledarens närmaste medarbetare och ska i viktiga avseenden ses som partiledarens förlängda arm i relation till partiorganisationen. Underställda medarbetare ska kunna räkna med att de besked som man får av presschefen och partisekreteraren är förankrade i partiledningen. Om de underlåter att rapportera uppåt kan deras enda giltiga motiv vara att de bedömer det som att partiledaren inte vill ha den information de sitter inne med.

Det är därför inte hållbart att som Lars Leijonborg gör framhärda i att spionskandalen är något som inte berör honom personligen. Att det handlar om något som andra gjort och som han inte varit inblandad i. Om man trovärdigt ska kunna distansera sig från ens närmaste medarbetares handlingar krävs det att man kan troliggöra att de handlat emot folkpartiledarens uttryckliga order.

Fokus i debatten om Leijonborg bör därför flyttas från frågan om vad Leijonborg visste till frågan vilka åtgärder Leijonborg vidtog för att undanröja risken för att partiet skulle använda olagliga metoder.

  • Vilka genomgångar har Leijonborg haft med sin presschef och partisekreterare och presschef om hur informationsinsamlingen under årets valrörelse skulle gå till?
  • Har han i dessa genomgångar betonat att inga olagliga metoder får användas och att han omedelbart vill bli underrättat om misstankar om sådana metoder väcks?

Kan Leijonborg redovisa att så har skett har han ryggen fri och kan med gott samvete beklaga sig över att har blivit förrådd av sina närmaste medarbetare. Har han inte varit tydlig på dessa punkter faller det av nödvändighet en skugga på honom. Uppmaningar till att jobba offensivt kan då uppfattas som att även okonventionella metoder kan vara ok.

En central punkt här är hur Leijonborg agerade när förtalsmejlen om Reinfeldt blev kända. Han gick då ut hårt i media mot oegentliga kampanjmetoder. Frågan är vilka åtgärder han vidtog internt för att undersöka om folkpartiet sysslade med tveksam verksamhet? Gick han i detta läge till sin presschef och partisekreterare med frågan om folkpartiet var inblandat i liknande eller annan verksamhet som kunde ifrågasättas på juridisk eller etisk grund?

Eftersom Leijonborg inte beskyllt varken Johan Jakobsson eller Niki Westerberg för att de skulle ha ljugit för honom kan ett sådant samtal knappast ha ägt rum under den aktuella tiden. (Alternativt har det ägt rum men Leijonborg ljuger när han säger att han inget visste).

Slutsatsen är att Johan Jakobsson och Niki Westerberg inte fått några tydliga instruktioner om vad som gäller. Fältet har lämnats öppet för deras egna tolkningar av partiledarens uppfattning. Men det är just denna brist på tydlighet som gör att Leijonborg fullt ut måste ta både det moraliska och politiska ansvaret för att Folkpartiets valkampanj urartat.

Hittills har han inte gjort detta utan valt att behandla spionskandalen som den nästan inte angår honom. ”Det pågår en polisutredning”, är hans standardkommentar. Är man snäll kan säga att han kanske befinner sig i en förnekelsefas. Men ett sådant strutsbeteende är inte någon tillgång hos den som begär mandat för att få vara med och styra Sverige i en krissituation.


Inga kommentarer: