Skolval och segregation

Statsvetaren Anders Lindbom vid den konservativa tankesmedjan Ratio har sedan mitten av 00-talet hårt drivit tesen att det är ökande boendesegregation, inte skolval som ligger bakom den ökade skolsegregationen.

Anders Lindbom stödjer sig på resultaten av en studie på data från 1990 till 2004 där han tillsammans med Ellen Almgren jämfört segregationen i de skolor där eleverna gick med segregationen i de bostadsområden där de bodde. Lindboms kan visa att etniska skolsegregationen ökat med 204 % men att den etniska boendesegregationen ökat med 93 %. Av detta drar han slutsatsen att skolvalet kan ha bidragit "något" till den ökade skolsegregation.  En riktigare tolkning av hans siffror vore kanske att säga att mer än hälften av den ökade skolsegregationen beror på skolval.

Ett problem med Lindboms studie är att de elever som går i en viss skola som regel är många fler än de som bor i de bostadsområden för vilka han beräknar boendesegregationen. Eftersom blandningen av befolkningsgrupper är större i en skola som hämtar elever från både villaområden och flerbostadshus än i bostadskvarter som omfattar bara villor eller flerbostadshus finns det här en risk att Lindboms siffror för boendesegregationen ger en överdriven bild av vilken roll boendesegregationen spelat för den ökade skolsegregationen fram till 2004.

Det hindrar inte att Lindbom om och om igen framhålls som en säker källa för att skolvalet inte driver på skolsegregation, nu senast i Liberal Debatt och i Lotta Edholms blogg, men även på Friskolornas Riksförbunds hemsida.

För att komma åt problemet med att bostadsområden och skolupptagningsområden kan vara olika stora har jag tillsammans med två forskningskollegor genomfört ett experiment där varje skola tillförs de elever som bor närmast upp till den punkt där skolan har uppnått samma antal elever som den har i verkligheten. Skolan har därmed blivit en (fiktiv) grannskapsskola. Om Lindboms tes är riktig skulle vi då få som resultat att segregationen i grannskapsskolorna är lika stor som den i de skolor som barnen verkligen går i. Är det detta man hittar?

Såhär ser siffrorna ut för åren 2000, 2003 och 2006 om vi ser till etnisk segregation:

           Närskola    Vald skola
2000           13,9            19,1
2003           14,5            20,3
2006           14,8            22,9

Boendesegregationen enligt detta mått (samma som Lindbom använt) har ökat med en enhet medan skolsegregationen ökat med fyra enheter. Det håller alltså inte skylla den ökade skolsegregationen på ökad boendesegregation.

Orsaken till att denna debatt flammat upp just nu är med stor säkerhet resultaten från PISA 2009 som publicerades i före jul. De visar en katastrofal utveckling i svensk skola sedan 2000 där skillnaderna mellan både skolor och elever har ökat drastiskt samtidigt som genomsnittsresultaten har fallit. Nu gäller det alltså att inte friskolereformen och skolvalet ska få skulden för det som har hänt. Men den studie som jag och mina kollegor genomfört (School Choice and Increasing Performance Difference: A Counterfactual Approach av John Östh, Eva Andersson och Bo Malmberg, Stockholm Research Reports in Demography 2010:11) visar att det inte är boendesegregationen som driver fram de ökande skillnaderna.