Utmaning för prostitutionens försvarare

Följande figur publicerades American Economic Review 2008. Den visar inkomstutvecklingen för prostituerade kvinnor i Ecuador jämfört med icke-prostituerade.
Att inkomsterna är höga för unga sex-arbetare med faller snabbt med ökande ålder är ingen överraskning men det är bra svart på vitt på detta mönster.

Källa: Prostitutes and Brides? Author(s): Raj Arunachalam and Manisha Shah, The American Economic Review, Vol. 98, No. 2, Papers and Proceedings of the One Hundred Twentieth Annual Meeting of the American Economic Association (May, 2008), pp. 516-522.

Utmaningen för prostitutionens försvarare är att förklara detta mönster. Som jag ser det visar den negativa utvecklingen av prostituerade inkomster att sex arbete leder till en nedbrytning av dessa kvinnors human kapital. Att sex arbetare säljer sin kropp är därför inte bara en metafor. Inkomstutvecklingen pekar på att den människa som säljer sexuella tjänster de facto får finna sig i att de kroppsliga och själsliga företräden som man ställer till marknadens förfogande förbrukas när man är på jobbet.

Liberalerna har rätt när det hävdar att människor har rätt att sälja det de äger. Men den viktiga frågan är hurvida den som har pengar har rätt att köpa tjänster som innebär att den kroppsliga och själsliga förmågan hos den som man köper tjänsten av bryts ned.

Förbud mot sexköp har därför en lika stark grund som förbud mot köp av organ, eller förbud mot arbeten som innebär stora risker för kroppslig och mental skada. Eller ett förbud mot proffsboxning, eftersom proffsboxning innebär att den som köper tjänsten (den betalande åskådaren) köper en tjänst som innebär att den kroppsliga och själsliga förmågan hos den som man köper tjänsten av bryts ned.