Ökad konkurrens för en bättre skola?

På SVD Brännpunkt idag diskuterar jag om verkligen ökad konkurrens leder till förbättrade prestationer i skolan. Men en replik på 2000 tecken ger inte mycket utrymme för utvikningar. Inte heller har Brännpunkt utrymme för grafik. I detta inlägg vill jag därför ge en något fördjupad analys.

Det var Fredrik Bergström och Mikael Sandström (numera en av Fredrik Reinfeltds statssekreterare) som skrev ESO rapporten ”Konkurrens bildar skola – en ESO-rapport om friskolornas betydelse för de kommunala skolorna ” 2001. När denna rapport gavs ut var andelen elever i fristående skolor bara 4 %. Den största ökningen har alltså skett efter att ESO rapporten publicerades. Eftersom Bergström och Sandström med sådant eftertryck hävdar att fler friskolor har positiva effekter för alla elever i en kommun kan man inte utesluta att den fick betydelse för den snabba friskoleutbyggnaden efter 2001. ESO-rapporten togs ju fram för Finansdepartementet under den tid som socialdemokraterna satt vid makten. Att Bergström och Sandströms löfte om förbättrade skolprestationer med fler friskolor inte kunde infrias visas i följande diagram.

Låt oss därför granska denna fråga närmare. Sambandet mellan andelen friskolor i en kommun och medelbetyget, eller meritvärdet som den tekniska termen lyder är lätt att ta fram med hjälp av data från Skolverket. Jag har använt data för åren 1998 till 2008. Enligt en enkel regression kan man med hjälp av dessa data visa att när andelen friskoleelever i en kommun ökar med en procentenhet så ökar det genomsnittliga meritvärdet med 0.4 poäng. Den ökning av andelen friskoleelever med 10 procentenheter som Bergström och Sandström diskuterar i ESO-rapporten skulle öka mertitvärdet med 4 poäng. Det genomsnittliga meritvärdet i Sveriges kommuner var under åren 1998 till 2008 var 203. För att tillhöra den översta fjärdedelen krävdes det att man låg drygt fem poäng  högre än så. D v s, jag kommer fram till ungefär samma resultat som Bergström och Sandström när jag inte kontrollerar för utbildningsnivån i kommunerna.

För att se till utbildningsnivåns betydelse har jag i nästa steg gjort en regression där den beroende variabel som tidigare är meritvärdet men där jag använder både andelen elever friskolor och andelen personer med högst 3-årig gymnasieutbildning (räknat på befolkningen i åldrarna 16-74 år) som förklarande variabler. Resultatet blir nu att en procentenhets ökning av andelen personer med mer utbildning än 3-årig gymnasium ökar meritvärdet i kommunen med 0.7 poäng medan en ökning av andelen friskoleelever med en procentenhet minskar meritvärdet i kommunen med 0.3 poäng.

Att effekten av en viss variabel ändrar tecken när man för in en kontrollvariabel är inte ovanligt, inte minst om man börjar med en modell där en viktig förklarande variabel saknas. Den variabel man har med kommer då att fånga upp effekten av den variabel som uteslutits, om det finns ett statistiskt samband mellan den variabel som finns med och den variabel som uteslutits. Detta är vad som händer när man inte kontrollerar för utbildningsnivå. Eftersom andelen friskoleelever ökar när andelen högutbildade ökar (1 procentenhet högre andel högutbildade ger 0.4 procentenhet högre andel friskoleelever) fångar friskolevariabel upp den prestationsförbättring som är kopplad till fler högutbildade i kommunen. Det är när denna effekt tas bort som friskolevariabeln går från att ha en positiv effekt till att ha en negativ effekt.

Diagrammet nedan illustrerar det som händer. Till vänster visas betygsmedelvärden för kommuner med olika mycket friskolor. Fler friskolor ser här ut att leda till bättre skolprestationer. Figuren till höger visar situationen när man tar hänsyn till skillnader i utbildningsnivå mellan kommuner. Här är sambandet mellan fler friskolor och betygsmedelvärden negativt.  Använd gärna figuren (med angivande av källa). För den som själv vill analysera sambanden delar jag gärna med mig av de data som jag använt.


Ett alternativt tillvägagångssätt för att besvara frågan om hur andelen friskolor påverkar skolresultaten är att kombinera aggregerade data (t ex på kommunnivå) med data som visar hur det går för enskilda elever. Ett bra exempel är är Böhlmark och Lindahl ”Does School Privatization Improve Educational Achievement?” som också ifrågasätter Bergström och Sandströms resultat. I projektet ”Den svenska skolans nya geografi” ska jag tillsamman med kollegor vid Uppsala universitet gå vidare med att analysera hur införandet av skolval påverkat den svenska skolan. Inte minst ska vi mer i detalj analysera skolsegregationens betydelse. Även om ett diagram som det ovan är intressant i sig ska man inte glömma bort att det krävs mer avancerade analyser för att mer i detalj förstå de processer som formar skolresultaten i olika delar av landet.