Friskolor och skolprestationer - med diagram

Publicerad på SvD Brännpunkt 16 april:

Ett viktigt argument när friskolereformen genomfördes var att ökad konkurrens och valfrihet skulle leda till en bättre skola. Ett exempel är rapporten Konkurrens bildar skola – en ESO-rapport om friskolornas betydelse för de kommunala skolorna (2001). Rapporten hävdade att en ökning av andelen friskolor i en kommun med tio procentenheter skulle leda till att kommunen gick från under genomsnittet i skolprestation till den översta fjärdedelen.

Sedan 1995 har andelen friskolor ökat med just 10 procentenheter, från 2 % till 12 %. Men den förbättring som utlovades har uteblivit. Förklaringen är att friskolor etableras i kommuner där det bor många högutbildade. Det är därför elever i kommuner med många friskolor får höga medelbetyg.  Tar man hänsyn till andelen lågutbildade försvinner den positiva effekten av en hög andel friskolor.

Det negativa sambandet mellan friskolor och skolprestationer kan påvisas med data från Skolverket. Sambandet mellan andelen elever i friskolor och medelbetyg är klart positiv, om analysen görs utan att kontrollera för utbildningsnivå i kommunen. Men om analysen görs med kontroll för utbildningsnivå i kommunen, blir sambandet det motsatta. Ju större andel elever som går i friskolor i en kommun, desto lägre är medelbetygen. Figuren nedan baseras på data från Skolverket. Till vänster visas betygsmedelvärden för kommuner med olika andel elever i friskolor. Fler friskolor ser här ut att leda till bättre skolprestationer. Figuren till höger visar situationen när man tar hänsyn till skillnader i utbildningsnivå mellan kommuner. Här är sambandet mellan fler elever i friskolor och betygsmedelvärden negativt. 

På Brännpunkt den 10 april får vi ett exempel på hur friskolans försvarare argumenterar, när faktabasen börjar svikta. I artikeln Elever i friskolor presterar bättre har Anders Morin och Malin Sahlén tonat ner retoriken. De hävdar inte, som den tidigare ESO-rapporten, att friskolor dramatiskt förbättrar skolresultaten i en kommun. De nöjer sig med att hävda att elever i friskolor presterar bättre. Men de mörkar samtidigt att en större andel elever i friskolor har negativ effekt på kommuners betygsmedelvärden, om hänsyn tas till utbildningsnivå.

Det är olyckligt att Morin och Sahlén medverkar till att svensk skoldebatt fortsätter att föras utifrån felaktiga premisser. Att hela skolan fungerar väl borde vara viktigare än att främja friskoleföretagens smala intressen.

Bo Malmberg
Professor i kulturgeografi
Stockholms universitet