Ett av de stora genombrotten i ekonomisk forskning under de senaste 15 åren är den ökade förståelsen för hur demografiska faktorer påverkar den ekonomiska tillväxten. Idag finns det därför en enighet om att befolkningens ålderssammansättning har en avgörande betydelse för hur ett land utvecklas ekonomiskt. En hög andel av befolkningen i arbetsför ålder gynnar ekonomisk tillväxt medan en hög andel barn och gamla leder till den ekonomiska tillväxttakten sjunker.
Denna ekonomiska lag gör att områden med stor invandring har en bättre tillväxt än områden med stor utvandring. Orsaken är att invandring leder till att befolkningen i arbetsför ålder ökar medan utvandring leder till att den minskar. Ålderssamman sättningen blir därför mer gynnsam i invandringsområden. Länder med hög fertilitet kan genom lägre födelsetal få en ökning av andelen i arbetsför ålder och därmed bättre ekonomisk tillväxt. Det visar utvecklingen i Korea, Kina, Taiwan och Indien. Men om födelsetalen redan är låga är invandring det enklaste sättet att stimulera tillväxten. Beräkningar som gjorts vid Institutet för Framtidsstudier visar att tillväxten i Sverige skulle kunna bli upp till 0.5 procentenheter lägre per år om man sätter stopp för invandring.
Ett argument mot invandring är att de som kommer till Sverige inte hittar jobb. Sanningen är att de får jobb men att det kan upp till sex-sju år innan andelen sysselsatta kommer upp på samma nivå som för svenskfödda. Denna tid ska dock jämföras med de 25 år som det tar för en svenskfödd att etablera sig på arbetsmarknaden.
Att invandring skapar ekonomisk tillväxt betyder inte att det automatiskt är en bra affär för alla. Mycket tyder nämligen på att framförallt höginkomsttagare tjänar på invandring. Därför är det viktigt att en positiv hållning till invandring kombineras med en ambitiös fördelningspolitik. Idag ser vi ökande klyftor och det innebär en risk för att främlingsfientliga krafter får ett större stöd.
6 kommentarer:
Det finns en rad underutvecklade länder med en mycket "gynnsam" ålderssammansättning. Så nån kausalitet är nog inte given utifrån ditt påstående.
Japan hade en mycket gynsam ekonomisk utveckling trots att ålderssammansättningen inte avsevärt skilde sig från dagens.
Anna: (1) Kan du ge några exempel? (2) Kolla upp andelen äldre i Japan 1960 till 2010 så får du se.
Efter kriget sköt födelsetalen i Japan i höjden och populationen bildade en puckel kring 2000. Sen bär det utför, men om den projicerade populationen 2060 befinner sig på samma nivå som 1960 säger det ändå inget om hur ekonomin ser ut i Japan 2060. Den demografiska pyramiden är ett alltför grovt mått för att man ska kunna förutsäga ett lands ekonomiska status enbart utifrån det.
Ta Zambia där nästan 50 % är under 14 år och bara drygt 3 % över 64. Med de siffrorna borde ju landet snart vara en tigerekonomi. Men vi vet ju att Zambias utveckling påverkas av helt andra faktorer än åldersfördelningen.
I Japan är det efter 1990 framförallt äldregruppen som ökat och det har lett till sämre ekonomisk tillväxt. Födelsetalen föll efter 1950 och gav Japan en "Demographic dividend".
Zambia har en hög andel barn, alltså en låg andel i arbetsför ålder, alltså dålig tillväxt.
Demografin förklarar nog främst enskilda länders utveckling jämför med sig själva. Hur Zambia och Japan hanterar demografisk ”obalans” har nog större betydelse än obalansen i sig.
Demografin förklarar både utveckling över tiden i ett land och skillnader mellan länder.
I princip inga länder lyckas få tillväxt när de har demografin emot sig, t ex en hög andel barn. Hittills har vi inte heller sett något land som har lyckats upprätthålla en hög tillväxttakt med en hög andel äldre. Bra politik kan alltså inte neutralisera en dålig demografi. Däremot kan rejält dålig politik göra att man missar ett bra demografiskt läge. USA på 1930-talet är ett exempel. Östeuropa under efterkrigstiden ett annat.
Skicka en kommentar