Euro - Ett exempel på kognitiv dissonans

Enligt teorin för kognitiv dissonans kommer ens tankar att påverkas av hur man i praktiken handlar. Den som röker tror att risken med rökning är mindre är den faktiskt är. Den som frivilligt valt att doppa sig i kallt vatten prisar det kalla vattnets välgörande effekt. Den som flyttat till en trist landsortshåla framhåller storstadens trängsel och buller.

Nu i vår kan vi iaktta ett sådant rättfärdigande av det egna handlandet bland de opinionsbildare som förespråkar att Sverige ska gå med i euro-samarbetet. Problemen i Grekland, Spanien och Irland beror inte på euron utan på dåliga politiker. Men för att lyckas med detta konststycke tvingas de förneka grundläggande sanningar om hur ett felaktigt ränteläge kan leda till inflationsbubblor och en efterföljande kris.

Jag rekommenderar läsarna av denna blogg att själva analysera utvecklingen med hjälp av den makalösa sajten www.wolframalpha.com. Skriv in ”Inflation Germany Greece”, ”Inflation Germant Spain” o s v så får man snabbt fram diagram som visar utvecklingen i euro-området under 2000-talet. Vad visar resultaten? Jo, att de länder som nu drabbats hårdast av krisen genomgående haft en högre inflation än andra euro-länder. Inflationen har varit högre men räntan inom euro-området har legat på samma nivå. Det betyder att den reala ränta, räntan när hänsyn tagits till inflationen, varit lägre i dessa länder. En låg realränta betyder att det är billigt att låna och följden har blivit en lånebubbla som nu brustit.

Men denna enkla sanning är svenska euro-förspråkare  oförmögna att ta till sig. Eftersom euron är bra kan den inte ha orsakat Greklands och Spaniens svåra läge. Det måste istället bero på ohederliga politiker, medelhavskultur eller mygel i Bryssel.