Timbro har idagarna med dunder och brak presenterat en bok som visar att det inte finns några samband mellan inkomstjämlikhet och välfärd. Boken är en översättning av Christopher Snowdons bok ”Spirit level delusion”. Vill man ta del av bokens innehåll kan man gå till Amazon.com där betydande delar av boken går att förhandgranska.
Om Snowdon gjort en genomgång av forskningsläget och kommit fram till sin slutsats hade boken varit ett viktigt bidrag. Istället bygger boken på argument av typen ”tar man bort en grupp av länder försvinner sambandet”. Wilkinson och Pickett har svarat på Snowdens invändningar på sin websida
Deras svar är överlag tillfredsställande. Svaren visar att en meningsfull debatt om forskningsfrågor måste föras utifrån spelregler som gör det möjligt att skapa konsensus. Man kan inte som Snowden fritt välja t ex länder som man jämför utan ens val måste grundas på någon slags princip, t ex att mått som bedömts som jämförbara mellan länder. Även om man följer en sådan princip finns det utrymme för att framställa evidensen som bättre eller sämre, men ett argument faller om man bryter mot sin egen princip.
Har då Wilkinson och Pickett lyft fram intressanta nya forskningsresultat? Mitt svar på den frågan är ett ja. T ex när det gäller brottslighet, tillit och hälsa finns det en rad studier som visar på tydliga samband. Som alltid när det gäller forskning så finns det nyanser i resultaten. Men den sammantagna evidensen visar att inkomstfördelningen har genomgripande effekter på hur ett land fungerar .
Man kan se debatten om Wilkinsons bok som en signal om att den samhällsvetenskapliga forskningsresultat är på väg att spela en allt viktigare roll för vår förståelse av samtiden. Detta är en utmaning för dem som ser självreflektion som ett välfungerande analysverktyg. Publiceringen av samhällsvetenskapliga studier exploderar och de bygger i stor utsträckning på bättre och bättre metoder och data.
T ex på Google Scholar finns det knappt 300 dokument om inkomstojämlikhet från 1960-talet. 2000 dokument från 1970-talet, 4000 från 1980-talet, knappt 14000 från 1990-talet och 40 000 från 00-talet. Henrik Berggren på DN ifrågasätter om dessa forskningsresultat kan jämföras med Marie Curiers insatser. Jag tror han gör en felbedömning. De kunskaper som tagits fram inom ojämlikhetsforskninghen under de senaste 20 åren kan ha minst lika stor betydelse som Curiers experiment.
Att Timbro inte gillar dessa resultat kan man ha förståelse för. Men om Timbro står fast vid att kalla ojämlikhetsforskningen för en bluff förvandlas man från en konservativ tankesmedja till en anti-intellektuell sekt.
