Euro - Ett exempel på kognitiv dissonans

Enligt teorin för kognitiv dissonans kommer ens tankar att påverkas av hur man i praktiken handlar. Den som röker tror att risken med rökning är mindre är den faktiskt är. Den som frivilligt valt att doppa sig i kallt vatten prisar det kalla vattnets välgörande effekt. Den som flyttat till en trist landsortshåla framhåller storstadens trängsel och buller.

Nu i vår kan vi iaktta ett sådant rättfärdigande av det egna handlandet bland de opinionsbildare som förespråkar att Sverige ska gå med i euro-samarbetet. Problemen i Grekland, Spanien och Irland beror inte på euron utan på dåliga politiker. Men för att lyckas med detta konststycke tvingas de förneka grundläggande sanningar om hur ett felaktigt ränteläge kan leda till inflationsbubblor och en efterföljande kris.

Jag rekommenderar läsarna av denna blogg att själva analysera utvecklingen med hjälp av den makalösa sajten www.wolframalpha.com. Skriv in ”Inflation Germany Greece”, ”Inflation Germant Spain” o s v så får man snabbt fram diagram som visar utvecklingen i euro-området under 2000-talet. Vad visar resultaten? Jo, att de länder som nu drabbats hårdast av krisen genomgående haft en högre inflation än andra euro-länder. Inflationen har varit högre men räntan inom euro-området har legat på samma nivå. Det betyder att den reala ränta, räntan när hänsyn tagits till inflationen, varit lägre i dessa länder. En låg realränta betyder att det är billigt att låna och följden har blivit en lånebubbla som nu brustit.

Men denna enkla sanning är svenska euro-förspråkare  oförmögna att ta till sig. Eftersom euron är bra kan den inte ha orsakat Greklands och Spaniens svåra läge. Det måste istället bero på ohederliga politiker, medelhavskultur eller mygel i Bryssel.

Johan Norberg pressad

Wilkinsons bok om jämlikhet har fått nyliberalerna på defeniven. Om ojämlikhet, som Wilkinson menar, är negativt för välfärden i ett land då blir det svårt att argumentera för att ökande klyftor är bra.

Men Wilkinsons bok är bara en saga, hävdar Johan Norberg i en krönika i Dagens industri, och han hänvisar till nationalekonomens Angus Deatons översikt från 2003. Men Deaton förnekar inte att det finns ett samband mellan ojämlikhet och hälsa. Det han ifrågasätter är det empiriska stödet för att ökade inkomster för de rika skulle leda till försämrad hälsa för de fattiga, även om de fattigas inkomster inte minskar.

På denna punkt har emellertid forskningen gått framåt sedan 2003. Inte minst har de statistiska metoderna förbättrats Den senaste sammanställninghen publicerades i november 2009 i tidskriften British Medical Journal och bygger på en genomgång av 28 olika studier.  Den visar att Wilkinson har rätt. Ökad inkomstojämlikhet leder till försämrad hälsa även om man kontrollerar för individens socio-ekonomiska status, ålder och kön.

Blir vi lyckligare av att jobba längre?

Vi måste jobba fler timmar. Det är Anders Borgs budskap i veckans när han intervjuas av Dagens Industri.

Men hur ser det egentligen ut efter tre år med den borgska arbetslinjen? Ja något fler timmar jobbade vi faktiskt under helåret 2009. I genomsnitt 135 miljoner timmar per vecka jämfört med 134,4 miljoner timmar per vecka 2006. Anders Borgs alla finurliga avdrag och straffskatter har alltså gett en ökning med mindre än en halv procent.

Och har vi blivit lyckligare? Tveksamt. Under samma tid har värdet av de vi svenskar producerat minskat med 2,4 %. Produktionen per timme har alltså minskat med nästan 3 %.

Men det beror väl på krisen, kanske någon invänder? Men nej. Produktionen per timme har minskat kontinuerligt varje år sedan 2006. Detta visar på ett grundläggande fel i den borgska politiken. Att jobba och slita mer ger inte automatiskt ett högre välstånd. Knepet är istället att jobba smartare. Och här fungerar uppenbart inte Anders Borgs politik.

De incitament man satt upp syftar ju till att man snabbt ska komma i arbete, inte att man ska hamna på rätt plats. Men om människor hamnar fel kan det i längden blir dyrare för samhället än att de under en period arbetar lite färre timmar.